Pasta alla puttanesca.

Söndag är som alltid en festdag och då ska det ätas god mat. I kväll vankades det en av mina och Sarahs favoriter, pasta alla Puttanesca, eller som vi svennar skulle ha sagt: pasta på horans vis.

Receptet är egentligen från typ 1940 talet och har en ganska trist bakgrund som de flesta rätter, men om man struntar i det och i stället lyssnar till legenden så kommer namnet ifrån Neapel. Där fanns en gammal lag som förbjöd glädjeflickor att vistas på gatan annat än under kvällstid och på söndagar. Det här gjorde det ganska svårt för de arma kvinnorna att få tag på färsk mat i och med att de heller inte kunde handla som vanligt folk. Pasta alla Puttanesca består därför enbart av råvaror som man lätt hittar konserverade i italien. Enligt en annan historia så fick rätten sitt namn efter sin skapare, en bordellmamma som uppfann den kryddiga och mustiga pastasåsen för att stärka sina flickor efter en hård natts arbete... Sug på den ni.

Min variant gör jag utan ansjovis och med borlottibönor. Mycket najs.

Pasta alla Puttanesca 2-3 pers
300 g spagetti
1burk krossade tomater á 400g
1 hackad tomat.
2 scharlottenlökar
3 msk inlagd kapris
250 gram kalamataoliver utan kärnor
1 röd chilli
3 klyftor vitlök
1 burk borlottibönor
Oregano
Timjan alt. basilika
1/2 dl Färsk bladpersilja
0,5 dl olivolja

Hacka löken, vitlöken och chillin fint. Hacka oliverna och kaprisen grovt och tärna tomaten. Värm upp oljan i en stekpanna med höga kanter och fräs därefter löken, vitlöken och chillin på medlemvärme i några minuter. Lägg därefter i kaprisen och oliverna i stekpannan och låt steka med i fem minuter till. Om du använder torkade kryddor har du i dem samtidigt, färska kryddor ska bara koka med mågra minuter i slutet. Häll i all tomat, både krossad och färsk samt bönorna och låt koka livligt i ca 10 minuter. Ha i lite vatten om du kokar utan lock så att konsistensen håller sig fin. Smaka av med salt och peppar i slutet och blanda ner ev. färska örter samt persiljan. Blanda med nykokt spagetti och servera i djupa tallrikar med nyriven parmesan till.

Mamma mia!

Grym durumvetespasta med en sås på kidneybönor och torkade örter.

Det här är ännu ett av mina favoritrecept när det ska lagas snabb lunch. Kryddigt och härligt.

Pastan som jag använde var någonting nytt jag hittade i hyllan och som verkar mycket lovande. Zeta har en ny pasta-linje som fått deras fancy-italianstämpel "Casa di Luca" och som kommer i ett vackert Celeste-blå paket. Den kommer i nio olika former och är allesammans gjorda på 100 % "Kronos" durumvete, det enda undantaget är pappardellen som innehåller ägg från frigående höns. Dessutom ska degen vara extra fast och lätt att koka al dente vilket ger ett lågt GI värde och pastan är gjord endast på bronsvalsar vilket gör att såsen fastnar extra bra, allt i sann italiensk anda. Fantastiskt!

Nu, jag kan inte direkt uttala mig om hela den där GI grejen, men nu efter att ha testat spagetti no. 5 från serien så går jag i alla fall i god för såshållar-, al dentekokar- och godhetsfaktorerna. Ny favoritpasta, utan tvekan!

Läs mer om den här i ett pressmeddelande från Zeta som riktigt får munnen att vattnas på en.

Pastasåsen är som jag sa både snabb och god, även om de här bilderna inte gör den rätta. Fega inte med kryddningen!

Pastasås på kidneybönor, vitlök och torkade örter. 1-2 portioner.
1 burk kidneybönor
2 dl matlagningsgrädde
1-2 klyftor vitlök
1/2 röd chilli
Torkad timjan
Torkad rosmarin
Salt, peppar och olivolja.
150 gram pasta.

Börja med att sätta på pastan och koka den al dente. (Duh...) Hacka därefter vitlöken och chillin och stek den i olivolja några minuter i stekpannan. Häll i kryddorna i oljan och låt dra med i någon minut till. Skölj bönorna i ett durkslag och vänd sedan ner dem i stekpannan och låt steka med i ytterligare någon minut. Häll i grädden och krossa därefter ca hälften av kidneybönorna så att de blandas med grädden och ger den en fin mjuk rosaaktig färg. Rör om och låt koka på låg värme i ca fem minuter till. Smaka av med salt och peppar och späd ut med lite vatten från pastan om såsen blir för tjock, det är en smaksak men jag brukar tycka att det behövs. Blanda med pastan och servera i en djup skål.

Bakispizza

Fredagen blev lite väl tung på vinfronten så lördagen tillbringades i soffan framför tv:n. Ett perfekt tillfälle för pizza från vår eminenta kvarterspizzeria. Tunna frasiga pizzabottnar fyllda med färska ingredienser, fin tomatsås och härlig ost i överflöd. Mmm...

Jag slog på stort och beställde vad jag sedan insåg nog måste vara en av de flottigaste pizzakombinationerna någonsin. Extra mozarella, fetaost, pesto och soltorkade tomater. Mycket smak, mycket, mycket fett. Blir nog en sallad i morgon...

Karljohanrisotto med svampkompott och citronstekt halloumiost.

Det här kan vara det godaste jag vet. Det gör mig överlycklig att jag själv också kan laga det, och att det är hur enkelt som helst! Även Sarah, som är en riktigt svårflörtad brud så länge det inte serveras oxfilé med bearnaisesås eller baconlindade kycklinglår, slänger sig över varje chans till att äta den.

Receptet kommer ursprungligen från Jamie Olivers matlagningsprogram där man får följa honom när han lagar säsongsbetonad mat med ingredienser ifrå i hans trädgård. Det här är höst för hela slanten.

Karljohanrisotto med svampkompott och citronstekt halloumiost. 4 portioner
ca 20 gram torkad Karl-Johansvamp
1 gullök
2 selleristjälkar
1,5 l god grönsaksbuljong
4 dl aviororis
1 dl torr vermouth
1 citron
300 gram blandade färska svampar, till exempel ostronskivling, shiitake eller skogschampinion
0,5 dl olivolja
1 dl hackad bladpersilja
2 paket halloumiost á 250 gram
50 gram smör
2 dl riven parmesan
Salt
Vitpeppar
Svartpeppar

Ställ en kastrull med buljongen på spisen och koka upp. Låt stå på låg värme och puttra. Hacka löken och sellerin fint. Ta ca 1 dl buljong och lägg den torkade svampen i blöt i en skål i ca 15 minuter. Spara spadet från svampen. Fräs löken och sellerin i olivolja eller smör i en bred stekpanna med höga kanter, alternativt i en sauteringspanna eller bredbottnad gryta. När löken börjar bli genomskinlig och mjuk (låt den inte få färg eller brännas!) häller du i riset. Låt riset steka med i några minuter så att det suger upp oljan och får lite lätt yta. Häll därefter i vermouthen och låt reducera bort helt.

Hacka Karl-Johansvampen fint och häll ner i risotton tillsammans med svampspadet. Spara den sista slatten spad i bunken så du inte får något grus med i risotton. Sänk värmen på risotton och rör runt så allting blandar sig. Nu ska du låta risotton koka långsamt i ca 20-30 minuter. Så fort spadet från svampen börjat sugas upp av riset häller du i ca 1 dl grönsaksbuljong i taget och låter detta sugas upp sakta samtidigt som du rör då och då. Upprepa tills all buljong är slut eller tills riset får rätt konsistens. Du vill att riset ska vara al dente med en tydlig kärna av tuggmotstånd och att risotton ska vara krämig och mjuk, utan att bli varken för vattnig eller för fast. När den börjar bli klar stänger du av värmen på plattan och rör ner smöret och den rivna parmesanen. Salta och peppra med rikligt med vitpeppar. Om konsistensen blir för tjock kan du späda med lite mer buljong. Låt risotton stå och dra på spisen i fem minuter med lock samtidigt som du gör klart svampkompotten och halloumin.

För att göra svampkompotten så skivar du först den blandade färska svampen. Rosta den i en torr non stick panna, på en grillpanna eller på en plåt i ugnen så att smakerna bibehålls och koncentreras. När den reducerats och börjat få färg låter du den svalna något och blandar därefter ihop den med den hackade bladpersiljan, juicen från en halv citron, 0,5 dl olivolja samt salt och vitpepparpeppar.

Sist steker du halloumin. Värm en stekpanna med olivolja tills den blir riktigt varm. Skiva halloumin i 7 mm tjocka skivor och lägg ner i den varma stekpannan. Pressa över den kvarvarande citronjuicen och peppra rikligt med svartpeppar. I en riktigt varm stekpanna går det mycket fort att steka halloumin så var på din vakt att vända osten så den inte bränns. Du vill få den gyllenbrun och mjuk, inte mörkbrun och hård.

Servera risotton på en flat tallrik med svampkompotten ovanpå och halloumiosten brevid. Drick ett gott glas rödvin till och njut!

Italienskt på Primo hantverkargatan.

Helgen avslutades med middag på Primo Ciao Ciao på Hantverkargatan. Jag käkade en ravioli med fyra ostar från förrättsmenyn som gick att få som helportion. Vanligtvis äter jag deras spagetti al pomodoro, en helt awesome spagetti med tomatsås, men kände att det var dags att variera sig en aning.

Raviolin var god, men kändes nära på friterad. Funkar säkert för en förrätt, men för en huvudrätt blev det för mastigt, även om det smakade gott.

Stället är något av ett stammisställe för mig och Sarah. 62:an går dörr till dörr och det är nästan alltid bra service, något som jag skulle säga går igenom på alla Primo Ciao Ciaos, det finns fyra stycken i Stockholm tror jag. Jag gillar den här restaurangen bättre än den på Odenplan. Lite mindre stimmigt, men fortfarande stilrent och mysigt italienskt.

Såg den här reklamen på väg hem. Mycket roligt.

Trettondagsmiddag i Bagis. Auberginerullader á la provencale, chevrétarte och limepaj.

Det har varit en hel del middagar på senaste. I like.

Igår var vi hembjudna till Sarahs syrra på någon form av knytmiddag. Efter någon timmes hårslitande funderingar över vad jag skulle bidra med kom jag tillslut fram till att jag åtminstone ville laga någonting som hade fyllning. Efter att ha förkastat Svamp Wellington, omelettcannelloni och vietnamesiska vårrullar så landade jag tillslut i denna hemmasnickrade variant av auberginerullader á la provencale.

För 6 pers:
3 stora auberginer
250 g mozarella

Fyllning:
1 paket fast naturell tofu 250 g
1 burk grillade soltorkade tomater ca 200g
1 burk kärnfria kalamtaoliver 150 g
1 kruka basilika
torkad oregano
Salt och peppar

Tomatsås
2 bukar krossade tomater (något gott och bra märke)
2 vitlöksklyftor
1 gullök
2 chillifrukter (efter smak, jag körde två hela pirripirri)
torkad oregano, rosmarin och timjan efter smak
olivolja
lite färsk basilika

Sätt på ugnen på ca 200 grader. Börja sedan med tomatsåsen. Hacka lök och vitlök och fräs på låg värme i olivolja i en gryta eller stekpanna med höga kanter. När löken blivit mjuk och genomskinlig lägg i de torkade kryddorna och låt dra i någon minut till. Häll därefter i tomaterna samt en halv tomatburk med vatten. Rör om och låt koka i ca 30 minuter samtidigt som du förbereder resten. Salta och peppra efter smak. Häll ner basilikan fem minuter innan du tar såsen av spisen.
 
Tvätta auberginen och skiva därefter i 3-4 mm tjocka skivor med en vass kniv. Det är lite klurigt, men så länge man är försiktig brukar det gå bra. Förväll skivorna snabbt i kokande vatten för att göra dem mjuka. Var försiktig så de inte kokar för länge, då går de sönder.

Blanda därefter fyllningen. Hacka tofun fint. Skölj av tomaterna och oliverna och hacka dem med. Finhacka basilikan och blanda ihop allting i en bunke. Salta och peppra efter smak och mosa allting till en ganska homogen massa. Mixa inte! Du vill ha tydliga bitar så man känner smaken av alla olika ingredienser.

Fyll därefter varje aubergineskiva med 1,5 - 2 msk. fyllning, beroende på storlek. Lägg fyllningen mitt på skivan och rulla upp ändarna så de möts. Fäst dem med en tandpetare. Lägg ner den färdiga rulladen i en smord ugnsform, ca 3x4 dm stor. Repetera tills alla aubergineskivor är fyllda och formen förhoppningsvis är fylld. Häll tomatsåsen försiktigt över rulladerna och fördela mozzarellan ovanpå.

Gratinera i ca 20 minuter i ugnen så att mozzarellan får färg. Et voilá!

Jag serverade dem tillsammans med rosmarin och flingssaltsstekta småpotatisar som jag först kokat tills de var ca 90 % klara. Sjukt bra sätt att piffa upp vanlig tråkig kokpotatis. Plocka bara ut de minsta fasta potatisar du kan hitta i affären. Koka och stek sedan med skalen fortfarande på i ca 20 minuter på medelvärme på spisen. Krydda rikligt med torkad rosmarin, flingsalt och svartpeppar redan i början av stekningen så att smakerna riktigt tränger in i skalen.

Sarahs syster bjöd på två fantastiskt goda pajer, en chevré och rödlökstarte och en limpepaj till efterrätt. Chevrétarten ska jag ge mig på själv snart, så jag tänker att jag bjuder på det receptet någon då istället.